Lag
(2010:566) om vidareutnyttjande av
handlingar från den offentliga förvaltningen
Lagens syfte m.m.
1 § Syftet med denna lag är att främja utvecklingen av en
informationsmarknad genom att underlätta enskildas användning av handlingar
som tillhandahålls av myndigheter.
Lagen avser att förhindra att myndigheter beslutar om sådana villkor för
vidareutnyttjande av handlingar som begränsar konkurrensen.
Bestämmelser om tillhandahållande av handlingar finns i annan
författning.
(Lag 2015:289)
Lagens tillämpningsområde
2 § Lagen gäller för vidareutnyttjande av sådana handlingar som tillhandahålls
av statliga och kommunala myndigheter.
Lagen gäller också för vidareutnyttjande av sådana handlingar som tillhandahålls
av de organ som anges i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), om handlingarna hör till den verksamhet som anges där, samt
sådana handlingar som tillhandahålls av aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska
föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt
bestämmande inflytande. Dessa organ ska vid tillämpningen av denna lag
jämställas med myndigheter.
(Lag 2015:289)
3 § Denna lag gäller inte för handlingar som
- inte får tillhandahållas,
- tillhandahålls i en myndighets konkurrensutsatta verksamhet,
- en myndighet tillhandahåller en annan myndighet, utom när det framgår
att handlingarna ska användas i konkurrensutsatt verksamhet,
- finns hos andra utbildnings- eller forskningsinstitutioner än högskolebibliotek,
- finns hos andra kulturinstitutioner än arkiv, bibliotek och museer,
- utgör datorprogram, eller
- tredje man innehar rätt till enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk.
(Lag 2015:289)
4 § Lagen påverkar inte utövandet av sådan ensamrätt som följer av patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, växtförädlarrättslagen (1997:306), varumärkeslagen (2010:1877) eller lagen (2018:1653) om företagsnamn.
(Lag 2018:1686)
Tillåtet vidareutnyttjande
5 § Vidareutnyttjande är tillåtet för handlingar som tillhandahålls av myndigheter,
med de begränsningar som en myndighet är skyldig att besluta om
eller som annars följer av författning.
(Lag 2015:289)
Definitioner
6 § I denna lag avses med
handlingar: sådana handlingar som avses i 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen,
vidareutnyttjande: användning av handlingar för andra ändamål än det
ursprungliga ändamål för vilket handlingarna behandlas av en myndighet.
(Lag 2018:1920)
Avgifter
7 § Om en myndighet får ta ut avgifter vid vidareutnyttjande av handlingar,
får avgifterna inte överstiga kostnaderna för att reproducera, tillhandahålla
och sprida handlingarna, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Om en myndighet är skyldig att ta ut avgifter vid vidareutnyttjande av
handlingar för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet, får
de samlade intäkterna inte överstiga kostnaderna för att samla in, framställa,
reproducera och sprida handlingarna samt en rimlig avkastning på investeringar.
Sådana arkiv, bibliotek och museer som får ta ut avgifter vid vidareutnyttjande
av handlingar, får tillämpa bestämmelsen i andra stycket oavsett krav på
kostnadstäckning.
(Lag 2015:289)
Övriga villkor
8 § Villkor för vidareutnyttjande ska vara relevanta och icke-
diskriminerande för jämförbara kategorier av vidareutnyttjande. Villkoren
får inte i onödan begränsa möjligheterna till vidareutnyttjande.
9 § Om en myndighet vidareutnyttjar handlingar i sin konkurrensutsatta
verksamhet ska samma avgifter och andra villkor för tillhandahållande av
handlingarna tillämpas för denna verksamhet som för andra som vidareutnyttjar
handlingar.
(Lag 2015:289)
10 § Om inte annat följer av andra stycket får en myndighet inte bevilja
någon en exklusiv rätt att vidareutnyttja handlingar, utom när det är nödvändigt
för att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse. En sådan exklusiv rätt
får beviljas för högst tre år i taget.
Utöver vad som följer av första stycket får arkiv, bibliotek och museer bevilja
en exklusiv rätt vid digitalisering av kulturresurser. Om den exklusiva
rätten överstiger tio år, ska den omprövas under det elfte året och därefter vart
sjunde år.
Senast när den exklusiva rätten enligt andra stycket har gått ut ska den som
beviljats rätten ge myndigheten en kostnadsfri kopia av de digitaliserade kulturresurserna
med en rätt att fritt utnyttja och distribuera materialet.
Om en myndighet beviljar en sådan exklusiv rätt som avses i första och
andra styckena, ska den offentliggöra information om detta.
(Lag 2015:289)
Information om villkor
11 § En myndighet ska informera om avgifter, inklusive beräkningsgrund, SFS 2015:289
och andra villkor för vidareutnyttjandet.
En myndighet ska publicera en förteckning över vilka typer av handlingar
som vanligen kan tillhandahållas elektroniskt för vidareutnyttjande samt tillhörande
information.
Informationen enligt första och andra styckena ska kunna lämnas elektroniskt
och utan avgift.
(Lag 2015:289)
Behandling av en begäran om vidareutnyttjande
12 § När ett organ som enligt 2 § andra stycket jämställs med myndighet handlägger ett ärende om vidareutnyttjande av sådana handlingar som tillhandahålls av organet, tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen
(2017:900):
- 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
- 7 § första stycket om tillgänglighet,
- 10 § om partsinsyn,
- 16–18 §§ om jäv,
- 23 § om utredningsansvaret,
- 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
- 25 § om kommunikation,
- 27 § om dokumentation av uppgifter,
- 31 § om dokumentation av beslut,
- 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till,
- 36–39 §§ om rättelse och ändring av beslut, och
- 42–47 §§ om överklagande.
(Lag 2018:840)
13 § En begäran om vidareutnyttjande av handlingar ska behandlas skyndsamt.
Beslut om vidareutnyttjande
14 § En myndighet ska på begäran lämna ett skriftligt beslut, om vidareutnyttjandet
har förenats med villkor eller om en begäran om vidareutnyttjande
har avslagits. Sådana beslut ska innehålla de skäl som har bestämt
utgången i ärendet.
Om beslutet grundas på att ett vidareutnyttjande skulle inkräkta på tredje
mans rätt enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk, ska myndigheten i beslutet ange vem som är rättsinnehavare, om
denne är känd, eller vilken licensgivare som myndigheten har fått informationen
från. Arkiv, bibliotek och museer behöver dock inte lämna sådana uppgifter.
(Lag 2015:289)
Överklagande av beslut
15 § Beslut av en annan myndighet än regeringen, Högsta domstolen, Högsta
förvaltningsdomstolen eller Riksdagens ombudsmän i ett enskilt fall enligt
denna lag får överklagas hos förvaltningsrätten. Beslut av en
förvaltningsrätt i ett ärende som har inletts där, liksom beslut av en
tingsrätt eller en hovrätt, överklagas dock hos kammarrätten. Beslut av en
kammarrätt i ett ärende som har inletts där överklagas hos Högsta
förvaltningsdomstolen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detta
gäller dock inte i fråga om ärenden som har inletts hos en förvaltningsrätt,
tingsrätt eller hovrätt.
(Lag 2010:566)
16 § Om ett beslut av ett sådant organ som enligt 2 § andra stycket jämställs
med myndighet överklagas, ska organet vara den enskildes motpart sedan
handlingarna i ärendet har överlämnats till domstolen.