Förordning (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering
Tillämpningsområde
1 § Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen.
2 § Bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas bara om något annat inte följer av lag eller annan författning.
Riskanalys och skadeförebyggande åtgärder
3 § Varje myndighet skall identifiera vilka risker för skador eller förluster som finns i myndighetens verksamhet. Myndigheten skall värdera riskerna och beräkna vilka kostnader som staten har eller kan få med hänsyn till dessa risker. Resultatet skall sammanställas i en riskanalys.
Varje myndighet skall vidta lämpliga åtgärder för att begränsa risker och förebygga skador eller förluster.
Riskfinansiering och skadereglering
4 § En myndighet får träffa överenskommelse med Kammarkollegiet om att kollegiet skall överta myndighetens risker i ekonomiskt avseende och dess ansvar för skadereglering.
Överenskommelsen får inte avse risker och skadereglering där anspråk på ersättning
- skall handläggas av Justitiekanslern enligt bestämmelserna i 3 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten,
- framställs med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) i övrigt, eller
- framställs med stöd av 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter.
5 § En myndighet får inte hos ett enskilt försäkringsföretag teckna eller låta teckna försäkring för statens egendom, ansvarighet eller i övrigt för skador som staten ska ersätta. Kammarkollegiet får besluta om undantag från denna bestämmelse, om det finns särskilda skäl. (F. 2011:248)
6 § Det finns bestämmelser om reglering av skador även i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten.
Överklagande
7 § Kammarkollegiets beslut enligt 5 § får överklagas hos regeringen.
Kontakt
-
- Fråga ESV om redovisnings- och finansieringsfrågor
- 08‑690 45 91
- må, on, fr kl. 9.30–11
- Till Fråga ESV