Förordning (1993:674) om försäkringsskydd m.m. vid statliga tjänsteresor
1 § En myndighet under regeringen svarar för att myndighetens anställda och uppdragstagare har ett försäkringsskydd vid inrikes och utrikes tjänsteresor samt förrättningar i anslutning till dessa. Bestämmelserna i denna förordning gäller inte för
- den som utan att vara anställd får statlig utbildning,
- den som omfattas av statligt personskadeskydd enligt 7 kap. 2 § socialförsäkringsbalken eller av bestämmelser som avses i 7 kap. 3 § samma balk,
- anställda vid konsultföretag som mot arvode utför klart avgränsade uppdrag. (F. 2010:1682)
2 § Myndigheten avgör vad som är en tjänsteresa.
3 § Skyddet enligt 1 § skall alltid omfatta
- ersättning vid dödsfall och invaliditet,
- ersättning för förlorat personligt resgods,
- ersättning för kostnader vid reseavbrott,
- överfallsskydd och
- rättsskydd.
Myndigheten får komplettera skyddet med ytterligare moment där så bedöms behövligt.
4 § Bestämmelserna om riskfinansiering och skadereglering i 4 och 5 §§ förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering skall tillämpas i fråga om försäkringsskydd enligt denna förordning. (F. 1995:1302)
5 § Kammarkollegiets beslut i ärendet om ersättning på grund av avtal som avses i 4 § får inte överklagas.
Kontakt
-
- Fråga ESV om redovisnings- och finansieringsfrågor
- 08‑690 45 91
- må, on, fr kl. 9.30–11
- Till Fråga ESV