Förordning (1993:674) om försäkringsskydd m.m. vid statliga tjänsteresor

1 § En myndighet under regeringen svarar för att myndighetens anställda och uppdragstagare har ett försäkringsskydd vid inrikes och utrikes tjänsteresor samt förrättningar i anslutning till dessa. Bestämmelserna i denna förordning gäller inte för

1. den som utan att vara anställd får statlig utbildning,
2. den som omfattas av statligt personskadeskydd enligt 7 kap. 2 § socialförsäkringsbalken eller av bestämmelser som avses i 7 kap. 3 § samma balk,
3. anställda vid konsultföretag som mot arvode utför klart avgränsade uppdrag. (F. 2010:1682)

2 § Myndigheten avgör vad som är en tjänsteresa.

3 § Skyddet enligt 1 § skall alltid omfatta

• ersättning vid dödsfall och invaliditet,
• ersättning för förlorat personligt resgods,
• ersättning för kostnader vid reseavbrott,
• överfallsskydd och
• rättsskydd.

Myndigheten får komplettera skyddet med ytterligare moment där så bedöms behövligt.

4 § Bestämmelserna om riskfinansiering och skadereglering i 4 och 5 §§ förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering skall tillämpas i fråga om försäkringsskydd enligt denna förordning. (F. 1995:1302)

5 § Kammarkollegiets beslut i ärendet om ersättning på grund av avtal som avses i 4 § får inte överklagas.