Förklaringar till olika finansieringsformer

Anslag

Den vanligaste finansieringsformen för statliga myndigheter är anslag på statsbudgeten. Även myndigheter med avgiftsbelagd verksamhet, där avgiftsinkomsterna redovisas mot en inkomsttitel, får anslag för verksamheten enligt samma regler som gäller för skattefinansierad verksamhet.

Anslag finns endast i form av ramanslag. Anslaget kan delas in i två kategorier, anslag som huvudsakligen används för förvaltningsändamål och övriga anslag. Den första kategorin finansierar kostnader för drift av verksamheten: administration, operativa kostnader, avskrivningar och ränta på lån för anläggningstillgångar för förvaltningsändamål som används i anslagsfinansierad verksamhet. Den andra kategorin finansierar övriga utgifter hos myndigheten som transfereringar och investeringar i infrastruktur.

Bestämmelser om anslag finns i budgetlagen, anslagsförordningen och kapitalförsörjningsförordningen. ESV får utfärda föreskrifter och allmänna råd för tillämpningen av förordningarna.

Avgift 

En avgift kan i princip definieras som en ersättning som helt eller delvis ska täcka kostnaderna för en motprestation från samhällets sida. Finns en motprestation i statsrättslig betydelse är det alltså fråga om en avgift och inte en skatt eller ett bidrag.

ESV har ett generellt ansvar för avgiftsbelagd verksamhet i staten. ESV har föreskriftsrätt till avgiftsförordningen och lämnar råd angående statlig avgiftssättning. Statliga myndigheter är vidare skyldiga att samråda med ESV om avgifter de tar ut av företag, hushåll och andra myndigheter. ESV lämnar även en årlig redovisning till regeringen om utvecklingen av den avgiftsbelagda verksamheten i staten.

ESV har gett ut ett antal handledningar inom området. De omfattar bl.a. prissättning och kalkylering, ansökningsavgifter, avgifter för kopia på allmän handling och avgifter som kan tas ut med stöd av 4 § avgiftsförordningen och tillsynsavgifter.

Sponsring

Sponsring är ett affärsmässigt samarbete till ömsesidig nytta för parterna. Den huvudsakliga motprestationen vid sponsring är att sponsorn köper en exponering av sitt namn eller rätten att utnyttja den sponsrade myndighetens namn för att öka sin goodwill. Exempel kan vara sponsorns namn på en skylt i myndighetens lokaler, på webbplatsen eller annat tryckt material.

Myndigheters rätt att ta emot sponsring regleras i 6 kap. 1 § kapitalförsörjningsförordningen. ESV har rätt att meddela föreskrifter till bestämmelsen.

ESV ger råd och stöd till myndigheter som överväger att ta emot sponsring. Vi hjälper också till med att definiera gränserna mellan finansieringsformerna sponsring, bidrag och avgifter.

Bidrag och donationer 

En donation är "varje slag av överlåtelse av egendom till en myndighet genom gåva eller testamentariskt förordnande som sker utan motprestation eller särskild förmånsställning och där egendomen inte bildar en stiftelse". Donationsförordningen reglerar myndigheternas mottagande och förvaltning av donationer.

En myndighet får ta emot en donation, om ändamålet med donationen har nära samband med myndighetens verksamhet eller om en närmare bestämning av ändamålet saknas. En donation får inte tas emot om den skulle medföra ett ökat behov för myndigheten av medel från statsbudgeten eller om donationen är förenad med villkor som strider mot bestämmelser i donationsförordningen. Bestämmelserna gäller inte egendom som tas emot från en annan statlig myndighet.

Lån och räntekonto

Lån

En myndighet ska enligt bestämmelserna i kapitalförsörjningsförordningen normalt finansiera investeringar i anläggningstillgångar som används i verksamheten med lån hos Riksgälden. Det gäller oavsett hur verksamheten finansieras, det vill säga även anläggningstillgångar som används i avgiftsbelagd eller bidragsfinansierad verksamhet. Låneramen är således inte knuten till en specifik finansieringskälla utan till myndigheten. Storleken på låneramen anges i totalbelopp. Låneramen är den totala skuld som myndigheten vid varje given tidpunkt får ha till Riksgälden.

Räntekonto

En myndighet har normalt tillgång till ett räntekonto med kredit i Riksgälden. Räntekontot ska användas för de medel som myndigheten disponerar i den egna verksamheten, till exempel förvaltningsanslaget. Medel för transfereringar eller liknande ska normalt inte föras till räntekontot. Bestämmelser om räntekonto finns i kapitalförsörjningsförordningen.

Till räntekontot kopplas ett kreditutrymme, som är gränsen för vad myndigheten får låna om likvida medel saknas på kontot. Kreditutrymmet är alltså den maximala belastning som myndigheten vid varje given tidpunkt får uppvisa på räntekontot. Kreditens storlek ska anges med ett totalbelopp för myndigheten och inte specificeras för olika typer av medel. Räntekontokrediten uppgår normalt till tio procent av summan av räntebelagda anslag samt eventuella avgifts- och bidragsintäkter som myndigheten disponerar.

ESV utfärdar föreskrifter och allmänna råd för verkställigheten av kapitalförsörjningsförordningen och svarar på frågor om regler. Riksgälden besvarar frågor om betalningar i staten och om lånevillkor.

Leasing

När en myndighet ska anskaffa en anläggningstillgång är huvudregeln enligt kapitalförsörjningsförordningen att myndigheten finansierar anläggningstillgången med lån hos Riksgälden. Enligt 2 kap. 5 § får en myndighet ingå avtal om leasing under förutsättning att det, sett över hela den ekonomiska livslängden, leder till en lägre kostnad för staten än anskaffning genom köp (lånefinansiering).

Moms

ESV svarar på frågor om förordningen om myndigheters rätt till kompensation för ingående mervärdesskatt. Myndigheter som har generella frågor om mervärdesskattelagen bör vända sig till Skatteverket. Detta gäller även frågor om skattedeklarationer, blanketter och liknande.

Ingående moms

Reglerna om utgående moms är i stort sett desamma för staten som för övriga sektorer, men de gäller inte för ingående moms. Det nya mervärdesskattesystemet för myndigheter, som infördes 1991, innebär att anslagen beräknas exklusive moms. De myndigheter som omfattas av mervärdesskatteförordningen får kompensation för ingående moms, dvs. för den moms som betalas vid inköp till verksamheten. Syftet med systemet är att uppnå konkurrensneutralitet mellan produktion i egen regi och upphandling utanför staten.

Regler om statliga myndigheters ingående moms finns i förordning om myndigheters rätt till kompensation för ingående mervärdesskatt. ESV får utfärda föreskrifter och allmänna råd för tillämpningen av förordningen.

Regler om hur statliga myndigheter ska redovisa utgående moms finns i mervärdes-skattelagen och följer i princip de bestämmelser som gäller för privata företag. Även mervärdes-skattelagens regler om fakturering är tillämpliga för statliga myndigheter. Skatteverket utfärdar föreskrifter, allmänna råd och rekommendationer för tillämpningen av lagen.

Kontakt

Senast uppdaterad: