3 Betalnings- och räntefrågor

Förordning (2017:170) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning

Riksgäldskontorets föreskrifter och allmänna råd1

Tillämpningsområde

1 § Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen.

För affärsverken gäller dock, förutom 11 §, endast

  1. 4 § i fråga om betalningar som direkt berör en inkomsttitel eller ett anslag, och
  2. 9 § för affärsverk som innehar bankkonto för utbetalningar som är anslutet till statliga toppkonton i de banker som Riksgäldskontoret ingått ramavtal med för statens räkning.
(F. 2017:170)

Riksgäldskontorets föreskrifter till 1 §

Dessa föreskrifter gäller för de myndigheter som är inordnade i den statliga redovisningsorganisationen.

Med förordningen avses i dessa föreskrifter och allmänna råd förordningen (2017:170) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning.

Riksgäldskontorets allmänna råd till 1 §

Ekonomistyrningsverket för ett register över myndigheter som tillhör den statliga redovisningsorganisationen.

2 § Förordningen ska tillämpas om inte annat följer av lag eller förordning eller av regeringens beslut i ett enskilt fall.

(F. 2017:170)

Statens centralkonto

3 § Statens centralkonto förs i Riksbanken och är det konto som Riksgäldskontoret använder för betalningar över Riksbanken till och från staten.

(F. 2017:170)

4 § En myndighet får göra direkta insättningar på och uttag från statens centralkonto endast efter medgivande av Riksgäldskontoret.

(F. 2017:170)

Bankkonton

5 § Myndigheternas bankkonton ska vara anslutna till statliga toppkonton i de banker som Riksgäldskontoret ingått ramavtal med för statens räkning.

Riksgäldskontoret får medge undantag från kravet i första stycket för anslutning av bankkonton till statliga toppkonton i utländsk valuta och för anslutning av bankkonton för en myndighets hantering av kontanter.

(F. 2017:170)

Riksgäldskontorets föreskrifter till 5 §

En myndighet får under en kortare tid, ha ett mindre belopp i utländsk valuta stående på bankkonto som förs utanför statligt toppkonto enligt 5 § första stycket förordningen.

En myndighet som vill ha undantag från första stycket ska skriftligen ansöka om detta hos Riksgäldskontoret.

Riksgäldskontorets allmänna råd till 5 §

Riksgäldskontoret meddelar myndigheten om anslutning av myndighetens bankkonton till statliga toppkonton i utländsk valuta.

6 § En myndighet som vill öppna eller ändra ett bankkonto ska ansöka om det hos Riksgäldskontoret.

Efter ansökan från en myndighet får Riksgäldskontoret medge undantag från kravet i första stycket för ett eller flera bankkonton som inte ska vara anslutna till statliga toppkonton i de banker som Riksgäldskontoret ingått ramavtal med för statens räkning.

(F. 2017:170)

Riksgäldskontorets föreskrifter till 6 §

En myndighet som önskar öppna eller ändra bankkonton i en bank som Riksgäldskontoret har ingått ramavtal med ska lämna in sin ansökan till banken. Ansökan ska göras på blankett som ramavtalsbanken tillhandahåller.

En myndighet som önskar öppna eller ändra bankkonto i bank annan än Riksgäldskontoret har ingått ramavtal med ska skriftligen ansöka om Riksgäldskontorets godkännande om att öppna eller ändra ett sådant bankkonto. I ansökan ska skälen för öppning eller ändring av bankkonto anges.

Myndigheten ska meddela kontonummer på bankkonto till Riksgäldskontoret. När bankkonto utanför ramavtalsbank avslutas ska myndigheten meddela Riksgäldskontoret detta.

En myndighet som önskar undantag enligt 6 § andra stycket förordningen ska göra en skriftlig ansökan hos Riksgäldskontoret. I ansökan ska skälen för undantag anges.

Riksgäldskontorets allmänna råd till 6 §

Ett bankkonto i utlandet bör öppnas i bank som har en affärsmässig relation till, eller är känd av, någon av de banker som Riksgäldskontoret ingått ramavtal med.

7 § Riksgäldskontoret får besluta att en myndighet för vissa slag av betalningsflöden ska ha skilda bankkonton för inbetalningar till och utbetalningar från myndigheten.

(F. 2017:170)

Riksgäldskontorets allmänna råd till 7 §

Myndighetens in- och utbetalningar inom ett betalningsflöde bör ske på samma bankkonto (nettokonton).

Betalningar

8 § Betalningar till och från en myndighet ska göras via myndighetens bankkonton som avses i 5 § första stycket, om inte annat har medgetts av Riksgäldskontoret.

(F. 2017:170)

9 § Betalningar till och från en myndighet ska göras på ett sätt som är kostnadseffektivt och säkert för staten som helhet. Statens behov av information om myndigheternas betalningar ska tillgodoses.

En myndighet ska analysera de risker som är förknippade med myndighetens betalningar. Analysen ska syfta till att öka säkerheten i statens betalningsmodell. Myndigheten ska på begäran lämna uppgifter till Riksgäldskontoret om myndighetens betalningsverksamhet.

(F. 2017:170)

Riksgäldskontorets föreskrifter till 9 §

Myndigheten ska kontrollera att utbetalningar sker till rätt mottagare, med rätt belopp och vid rätt tidpunkt. Myndigheten ska dokumentera hur denna kontroll ska utföras hos myndigheten.

Myndigheten ska särskilt bevaka att utbetalningar inte sker för tidigt och att inbetalningar inte sker för sent i förhållande till överenskomna betalningsvillkor.

Myndigheten ska lämna uppgift till banken om vem eller vilka som har behörighet att företräda myndigheten gentemot banken att öppna/avsluta bankkonto, betala från bankkonto, besluta om och ändra beloppsgränser på bankkonto m.m.

Myndigheten ska hantera lösenord och utrustning (pin-koder, dosor, kort) som används vid signering/debiteringsbemyndigande/avstämningsuppgift eller liknande på ett säkert sätt.

Myndighetens kommunikation av betalningsinformation ska ske på ett säkert sätt. Informationen ska vara förändringsskyddad (skyddad mot förvanskning).

Myndigheter med omfattande eller kritiska samhällsbetalningar ska identifiera, avropa och dokumentera reservrutiner för

    - sina affärssystem eller interna system som genererar betalningsuppdrag
    - kommunikationstjänster till och från banker
    - betalningstjänster i banker.

En myndighet ska informera Riksgäldskontoret i förväg om den avser att omorganisera sin betalningsverksamhet eller göra större ändringar i sina betalningsrutiner.

En myndighet som överlåter uppgift förknippad med myndighetens betalningsverksamhet till annan ska tillförsäkra att uppgiften utförs i enlighet med villkoren i 9 § förordningen.

För bankkonton enligt 5 § första stycket förordningen gäller att

  1. myndigheten ska bekräfta sina utbetalningar med signatur/debiteringsbemyndigande/ avstämningsuppgift eller motsvarande,
  2. myndigheten ska använda sig av beloppsgränser på de bankkonton som används eller kan användas för utbetalningar. Om det finns särskilda skäl kan Riksgäldskontoret för ett eller flera bankkonton medge undantag från kravet om beloppsgräns. En myndighet som önskar ett sådant undantag ska skriftligen ansöka hos Riksgäldskontoret. Krav om beloppsgräns gäller inte bankkonto i utländsk valuta för vilket saldo begränsar belopp för uttag,
  3. myndigheten inte får medge automatiska dragningar (autogiro) från dessa bankkonton i andra fall än när betalning sker mellan statliga myndigheter,
  4. Riksgäldskontoret ska förhandsinformeras om en myndighet har in- eller utbetalningar som var för sig under en och samma dag beräknas överstiga 500 miljoner kronor samt
  5. myndigheten på begäran av Riksgäldskontoret ska lämna prognos för betalningar och växlingar. Myndigheten ska följa Riksgäldskontorets anvisningar i detta avseende.

Riksgäldskontorets allmänna råd till 9 §

Utbetalning bör normalt ske genom s.k. betalningsbevakning i myndighetens system eller hos betalningsförmedlare.

Betalningsinformation till och från myndigheten bör vara insynsskyddad (skyddad mot obehörig åtkomst).

Vilket förändrings- och insynsskydd som är tillämpligt vid överföring av betalningsinformation till banken framgår av ramavtal om betaltjänster som träffats för statens räkning. Motsvarande gäller även för betalningsinformation som återrapporteras till myndigheten.

Myndigheten bör förändrings- och insynsskydda betalningsinformation när den hanteras inom myndigheten, d.v.s. från det att filen skapas i myndighetens interna system till dess att den läses in i myndighetens system.

E-post innehållande känslig information till och från banken bör vara krypterad.

10 § En myndighet ska avropa betaltjänster enligt ramavtal som Riksgäldskontoret har ingått för statens räkning.

Riksgäldskontoret får medge att en myndighet ingår separat avtal om betaltjänster till och från myndigheten, om det finns särskilda skäl och om avtalet uppfyller villkoren i 9 §. Myndigheten får inte ingå ett sådant separat avtal innan Riksgäldskontoret godkänt avtalet.

(F. 2017:170)

Riksgäldskontorets föreskrifter till 10 §

En myndighet som vill ha Riksgäldskontorets medgivande om upphandling av separat avtal om betaltjänster till och från myndigheten ska göra en skriftlig ansökan hos Riksgäldskontoret.

När separat avtal om betaltjänster inges till Riksgäldskontoret för godkännande ska myndigheten på begäran av Riksgäldskontoret bifoga en utredning som visar att villkoren i 9 § förordningen är uppfyllda.

Riksgäldskontoret ska fortlöpande informeras om upphandlingen. Riksgäldskontoret ska även ges möjlighet att ge synpunkter inför en upphandling.

Om avtal om betaltjänster inte har godkänts av Riksgäldskontoret får det inte tillämpas av myndigheten. Riksgäldskontoret kan återkalla ett godkännande av ett separat avtal om de villkor som anges i 9 § förordningen inte längre är uppfyllda. Om ett godkännande återkallas får myndigheten därefter inte tillämpa avtalet.

Riksgäldskontorets allmänna råd till 10 §

En myndighet som har behov av att träffa separat avtal om betaltjänster till och från myndigheten bör i ett tidigt skede samråda med Riksgäldskontoret.

11 § Ett affärsverk får ingå avtal om betaltjänster till och från verket.

(F. 2017:170)

Riksgäldskontorets allmänna råd till 11 §

Affärsverken får även avropa betaltjänster enligt de vid varje tidpunkt gällande ramavtal som träffats för statens räkning.

Medelsförvaltning

12 § En myndighets medel ska vara insatta på statens centralkonto, om inte Riksgäldskontoret beslutat annat enligt 5 §.

Riksgäldskontoret får medge undantag från kravet i första stycket för kontanter.

(F. 2017:170)

Riksgäldskontorets föreskrifter till 12 §

Kontantkassor som avser mindre belopp får hanteras utanför myndighetens bankkonton.

En myndighet som önskar undantag enligt 12 § andra stycket förordningen ska göra en skriftlig ansökan hos Riksgäldskontoret.

13 § En myndighet som har behov av att valutasäkra betalningar i utländska valutor får ansöka om detta hos Riksgäldskontoret.

Valutasäkring ska ske hos Riksgäldskontoret, om inte kontoret medger att valutasäkring görs på annat sätt.

(F. 2017:170)

Riksgäldskontorets allmänna råd till 13 §

Valutasäkring innebär att värdet av en framtida betalning i utländsk valuta fastställs i förväg i syfte att skapa säkrare prognoser över inkomster och medelsförbrukning. Valutasäkring innebär möjlighet att beakta valutarisker och hantera valutaberoenden. Planeringen förbättras därmed hos såväl enskilda myndigheter som statsförvaltningen som helhet.

Ansökan om valutasäkring bör åtföljas av ansökan om valutakonto/valuta konton i den eller de valutor som valutasäkringen ska avse.

14 § Riksgäldskontoret ska för statens räkning ta emot bidrag från Europeiska unionen som ska redovisas mot inkomsttitel på statens budget.

(2017:170)

Riksgäldskontorets föreskrifter till 14 §

En myndighet som ska få bidrag enligt 14 § förordningen ska inneha konto under statens centralkonto i Riksgäldskontoret.

En myndighet ska lämna de uppgifter som Riksgäldskontoret efterfrågar för att fullgöra 14 § förordningen.

Verkställighetsföreskrifter

15 § Riksgäldskontoret får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning. I det sammanhanget ska kontoret samråda med Ekonomistyrningsverket i frågor som rör statens koncernredovisning och behov av information om myndigheternas betalningar.

(2017:170)

Kontakt

Senast uppdaterad: