3 Betalnings- och räntefrågor

Förordning (1993:1138) om hantering av statliga fordringar

Kammarkollegiets föreskrifter 1

Tillämpningsområde

1 § Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen.

(F. 2004:1023)

2 § Förordningen tillämpas på fordringar som staten har rätt till och som inte omfattas av lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Bestämmelserna i 14 och 17 §§ tillämpas dock även på fordringar som omfattas av lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. med undantag för

  1. medel som i statsbudgeten redovisas som skatt samt restavgifter och dröjsmålsavgifter på sådana medel,
  2. böter och andra medel som enligt särskilda bestämmelser drivs in på samma sätt som böter.

3 § Bestämmelserna i förordningen skall tillämpas om inte något annat följer av lag eller förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen.

Betalningsvillkor

4 § En myndighet skall tillämpa affärsmässiga betalningsvillkor vid försäljning av varor och tjänster.

Kammarkollegiets föreskrifter till 4 §

Ett avtal, som innebär att en myndighet skall tillhandahålla en vara eller en tjänst löpande eller genom delleveranser, skall utformas så att myndigheten successivt kan fakturera kunden senast i den takt varan levereras eller tjänsten utförs.

5 § När en myndighet träffar avtal om försäljning av varor och tjänster, skall det av avtalet framgå

  1. när betalning senast skall ske,
  2. att ersättning tas ut för skriftlig betalningspåminnelse
  3. att dröjsmålsränta tas ut om betalning inte sker förfallodagen, samt
  4. övriga betalningsvillkor

Om varan eller tjänsten skall betalas mot faktura, skall betalningsvillkoren framgå av fakturan.

(F. 2006:182)

Ränta

6 § När en myndighet ger kredit eller anstånd med betalning, skall ränta tas ut enligt den räntesats som för varje budgetår fastställts av Riksgäldskontoret (statens utlåningsränta) med ett tillägg av två procentenheter.

(F. 2006:182)

7 § Dröjsmålsränta skall tas ut på fordringar och lån som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det eller något annat följer av lånebestämmelserna.

8 § Dröjsmålsränta skall tas ut enligt räntelagen (1975:635). Dröjsmålsränta enligt andra grunder får dock tas ut efter samråd med Ekonomistyrningsverket.

Första stycket gäller inte för Riksgäldskontorets fordringar.

(F. 1998:436)

Fakturering

9 § Vid lån skall amortering och ränta faktureras inför varje förfallodag om inte annat avtalas.

Andra fordringar än lån skall faktureras så snart som möjligt.

(F. 2006:182)

Bevakning och indrivning

10 § Varje myndighet skall se till att myndighetens fordringar betalas enligt betalningsvillkoren.

Om fordran inte har betalats senast på förfallodagen, skall myndigheten så snart som möjligt skicka en betalningspåminnelse till den betalningsskyldige.

Kammarkollegiets föreskrifter till 10 §

I påminnelsen skall anges ny dag då betalning senast skall ske. I påminnelsen skall vidare anges kapitalbelopp samt avtalad påminnelseavgift.

11 § Om fordran inte betalas efter påminnelse, skall myndigheten vidta de åtgärder som behövs för att få betalt.

Kammarkollegiets föreskrifter till 11 §

Om den betalningsskyldige inte betalar sin skuld inom den tid som angivits i påminnelsen, skall myndigheten utan dröjsmål vidta indrivningsåtgärder enligt inkassolagen (1974:182).

Uteblir betalning efter inkassokrav utan att den betalningsskyldige bestrider betalningsskyldighet, skall myndigheten utan dröjsmål ansöka om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.

Bestrider den betalningsskyldige betalningsskyldighet och åberopar han sakliga grunder för sitt bestridande, skall myndigheten bevaka statens rätt till betalning genom att väcka talan vid domstol eller genom att vidta andra rättsliga åtgärder.

Åtgärder enligt andra och tredje styckena skall vidtas när detta är motiverat med hänsyn till fordringens belopp och vad som är känt om den betalningsskyldiges betalningsförmåga eller om åtgärden krävs från allmän synpunkt.

12 § En myndighet får, om det är till fördel för staten, uppdra åt en annan myndighet eller åt ett företag som bedriver inkassoverksamhet enligt inkassolagen (1974:182) att bevaka och driva in myndighetens fordringar. Ett sådant uppdrag får inte innefatta överlåtelse av fordran.

(F. 2004:1023)

Kammarkollegiets föreskrifter till 12 §

Vid bedömning av om det är till fördel för staten att uppdra åt annan att bevaka och driva in myndighetens fordringar, skall inte endast myndighetens direkta utlägg för indrivningsåtgärderna beaktas utan även statens intäktsbortfall om överenskommelsen innebär att inte hela fordringsbeloppet inklusive ränta och avgifter tillförs staten.

Om myndigheten uppdrar åt annan att bevaka och driva in myndighetens fordringar, skall myndigheten förbehålla sig rätten att bestämma vilka indrivningsåtgärder som skall vidtas samt när och hur åtgärderna skall genomföras.

Processbehörighet

13 § En myndighet företräder staten inför domstol i mål eller ärenden som rör myndighetens fordringar. Myndigheten får uppdra åt en annan myndighet eller åt ett ombud att föra myndighetens talan.

Betalningsanstånd

14 § En myndighet får medge den betalningsskyldige skäligt betalningsanstånd.

Anstånd utöver ett år från förfallodagen får medges bara om det är till fördel för staten eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.

Kammarkollegiets föreskrifter till 14 §

Överenskommelse om betalningsanstånd skall, oberoende av om överenskommelsen avser uppskov med betalningen eller uppdelning av den på flera betalningstillfällen, ha formen av en skriftlig amorteringsplan som sänds över till den betalningsskyldige för godkännande. Planen skall innefatta ett åtagande av gäldenären att betala ränta enligt 6 §.

Enstaka, kortvariga anstånd får lämnas muntligen.

Avbrytande av indrivning

15 § En myndighet får besluta att indrivningen skall avbrytas tills vidare om ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är försvarliga med hänsyn till kostnaderna och indrivning inte heller krävs från allmän synpunkt.

Indrivningen skall tas upp på nytt, om det visar sig att betalning kan fås utan större kostnader än vad som är skäligt.

Kammarkollegiets föreskrifter till 15 §

Om den betalningsskyldige trots ett inkassokrav inte betalar sin skuld får indrivningsförfarandet avbrytas tills vidare. Avbryts förfarandet skall fordran förtecknas särskilt. Det bör framgå av förteckningen när åtgärden att avbryta förfarandet skall omprövas.

Avbryter myndigheten indrivningsförfarandet bör den betalningsskyldige underrättas om att fordringen regelbundet kommer att bevakas till dess betalning sker.

Avser myndigheten att återuppta indrivningen genom ansökan om betalningsföreläggande och har mer än ett år förflutit sedan indrivningen avbröts, bör den betalningsskyldige underrättas om att ansökan kommer att ges in till kronofogdemyndigheten.

I underrättelse enligt andra och tredje styckena skall kvarstående kapitalbelopp, upplupen ränta samt obetalda kostnader anges.

Ackord

16 § En myndighet får anta ett förslag om ackord, om det kan anses fördelaktigt för staten.

Ett ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion får antas bara om övriga borgenärer som berörs av ackordet godkänner det.

(F. 2006:182)

Eftergift

17 § En myndighet får helt eller delvis efterge en fordran, om det på grund av den betalningsskyldiges sjukdom eller av någon annan anledning är uppenbart oskäligt att kräva betalning.

Kammarkollegiets föreskrifter till 17 §

Eftergift får beslutas efter ansökan av den betalningsskyldige.

Fordringar myndigheter emellan

18 § Bestämmelserna i 4, 5 och 7-10 §§ tillämpas även på fordringar som en myndighet har på en annan statlig myndighet. En myndighet får uppdra åt en annan myndighet under regeringen att hantera sådana fordringar.

Samråd

19 § Innan en myndighet beslutar att avbryta indrivningsförsök, anta ackordsförslag eller efterge en fordran skall myndigheten samråda med Kammarkollegiet. Detsamma gäller innan myndigheten beslutar att ansöka om att en betalningsskyldig skall försättas i konkurs. Samrådsskyldigheten gäller dock inte för affärsverken och Riksgäldskontoret.

Kammarkollegiet får medge undantag från samrådsskyldigheten.

(F. 2004:1023)

Kammarkollegiets föreskrifter till 19 §

Samråd med Kammarkollegiet skall ske om kapitalbeloppet överstiger ett basbelopp. Föreligger det flera fordringar mot den betalningsskyldige gäller gränsvärdet det sammanlagda fordringsbeloppet.

Innan en myndighet antar ett förslag till ackord skall myndigheten, i fall då annan statlig myndighet är fordringsägare, samråda med Kammarkollegiet.

Överklagande

20 § Ett beslut i ärende om eftergift får, om beslutet fattats av en myndighet som lyder under en central förvaltningsmyndighet, överklagas till den centrala förvaltningsmyndigheten. Andra beslut enligt denna förordning får inte överklagas.

(F. 2004:1023)

Verkställighetsföreskrifter

21 § Kammarkollegiet får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Kammarkollegiet skall därvid samråda med Kronofogdemyndigheten i frågor som rör dess verksamhet.

(F. 2006:772)

Kontakt

Senast uppdaterad: