2 Finansiering

Anslagsförordning (2011:223)

Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd1

Inledande bestämmelser

1 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 3 kap. 1, 4, 5 och 7–12 §§, 4 kap. samt 6 kap. 1 och 2 §§ budgetlagen (2011:203).

2 § Förordningen gäller för myndigheter under regeringen.

ESV:s allmänna råd till 2 §

Bestämmelserna i denna förordning tillämpas i första hand av myndigheter som disponerar anslag på statens budget. Även myndigheter som inte disponerar något anslag tillämpar dock vissa bestämmelser, exempelvis de om redovisning mot inkomsttitel.

3 § Förordningen ska tillämpas om inte något annat följer av lag eller förordning eller regeringens beslut i enskilda fall.

4 § I förordningen avses med ett anslag ett av riksdagen anvisat ramanslag som regeringen tilldelat en myndighet med ett visst belopp för ett bestämt ändamål. En indragning av ett anslagsbelopp innebär att beloppet förs bort och inte längre får användas.

Med en anslagspost avses ett belopp som har förts upp under ett anslag och som avser ett visst deländamål. En delpost är en underindelning av en anslagspost.

Bestämmelserna i denna förordning om anslag gäller även för anslagsposter och delposter.

ESV:s allmänna råd till 4 §

Indragning av anslagsbelopp kan bli aktuell i två fall:

    - enligt regleringsbrev eller annat regeringsbeslut,
    - enligt villkoren för anslag i 6 och 7 §§.

Innebörden av en indragning är att regeringen tar bort dispositionsrätt som tidigare överlåtits till en myndighet genom anslagstilldelningen.

5 § I förordningen avses med en inkomsttitel en post i statens budget mot vilken inkomster som myndigheten inte får disponera ska redovisas. En undertitel är en underindelning av en inkomsttitel.

Bestämmelserna i denna förordning om inkomsttitlar gäller även för undertitlar.

ESV:s allmänna råd till 5 §

De närmare bestämmelserna om vad som ska redovisas mot de olika inkomsttitlarna och vilka myndigheter som får redovisa inkomster mot dessa framgår av ESV:s inkomstliggare för respektive budgetår, som publiceras på ESV:s webbplats www.esv.se.

ESV tilldelar undertitlar för varje myndighet som ska redovisa mot en inkomsttitel.

Villkor för anslag

6 § Ett anslag får disponeras med det tilldelade beloppet, med tillägg av disponibelt anslagssparande enligt 7 § andra stycket och anslagskredit enligt 8 § andra stycket, och med avdrag för indragningar och utnyttjad anslagskredit från föregående år.

ESV:s allmänna råd till 6 §

Ett utnyttjande av ett anslag kan, utöver det som anges i paragrafen, även grundas på ett medgivet överskridande som beslutas av regeringen. Den merbelastning som blir följden är en engångsföreteelse för det aktuella budgetåret och påverkar inte överföringsbeloppet.

7 § Med ett anslagssparande avses vad en myndighet vid budgetårets slut inte utnyttjat av ett anslag sedan indragningar räknats bort.

Ett anslagssparande på ett anslag som huvudsakligen avser förvaltningsutgifter får disponeras med tre procent av det tilldelade beloppet. Sparande på övriga anslag får endast disponeras efter särskilt beslut av regeringen.

Ett anslagssparande får disponeras under två budgetår efter det att anslaget senast var uppfört på statens budget.

Anslagssparande som inte får disponeras förs bort som indragning.

ESV:s föreskrifter till 7 §

Andra stycket

Vid beräkning av det tilldelade anslaget för året ska myndigheten beakta förändringar i dispositionsrätten under året, t.ex. tilläggsanslag, indragningar av årets tilldelade medel och omdispositioner.

För andra anslag än anslag för förvaltningsutgifter får en myndighet disponera ett anslagssparande endast om regeringen särskilt har angivit det i regleringsbrevet för det aktuella året.

Tredje stycket

Ett anslag som inte längre är uppfört på statens budget benämns äldre anslag. I de fall det finns en utnyttjad anslagskredit på ett äldre anslag ska myndigheten informera regeringen om detta.

ESV:s allmänna råd till 7 §

Första stycket

Anslagssparandet ska beräknas enligt uppställningsformen för anslagsredovisningen i bilaga 3:1 till förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag.

Beräkningen av anslagssparandet ska göras för varje post som myndigheten disponerar i enlighet med 4 § tredje stycket.

Fjärde stycket

Hur anslagsmedel som tillförts myndighetens räntekonto likvidmässigt ska överföras vid en indragning av anslagssparande framgår av 4 kap. 3 § kapitalförsörjningsförordningen (2011:210).

8 § Med anslagskredit avses en rätt för en myndighet att överskrida ett anslag.

En myndighet får disponera en anslagskredit på ett anslag som huvudsakligen avser förvaltningsutgifter med tre procent av det tilldelade beloppet. För övriga anslag beslutar regeringen särskilt om anslagskreditens storlek.

ESV:s allmänna råd till 8 §

Hur stor anslagskredit en myndighet har rätt att disponera för andra anslag än sådana som huvudsakligen avser förvaltningsutgifter framgår av myndighetens regleringsbrev.

Beräkning för att fastställa om en myndighet har utnyttjat en anslagskredit ska göras enligt uppställningsformen för anslagsredovisningen i bilaga 3:1 till förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag.

9 § Bedömer en myndighet att det finns risk för att det anslag som myndigheten får disponera enligt 6 § är otillräckligt, ska myndigheten snarast informera regeringen om detta och föreslå nödvändiga åtgärder.

ESV:s föreskrifter till 9 §

En myndighet ska löpande under budgetåret följa upp och göra prognoser för anslagsutnyttjandet. Uppföljning och prognoser ska göras för samtliga anslag som en myndighet disponerar.

Myndigheten ska i sin information till regeringen kort ange orsakerna till ett befarat överskridande.

ESV:s allmänna råd till 9 §

Löpande innebär att myndigheten följer upp och gör prognoser för sina anslag så att kravet på god utgiftskontroll tillgodoses. För flertalet anslag bör detta därför göras minst en gång per månad.

Utnyttjande av anslagsmedel

10 § En myndighet som tilldelats ett anslag har rätt att enligt gällande villkor och bestämmelser använda statens medel för de ändamål som anslaget avser och är skyldig att redovisa utgifter och inkomster mot anslaget enligt 12, 14 och 15 §§.

ESV:s föreskrifter till 10 §

Om regeringen inte har beslutat annat, ska en myndighets samtliga utgifter för verksamheten, inklusive utgifter för hantering av utbetalning av transfereringar, belasta myndighetens anslag för förvaltning.

Redovisningen mot ett anslag, en anslagspost eller en delpost ska ske i enlighet med indelningen i regleringsbrevet eller annat regeringsbeslut.

ESV:s allmänna råd till 10 §

Gällande villkor är de villkor som anges i 6–9 §§ och de villkor som framgår av regleringsbrevet. Gällande bestämmelser är bland annat bestämmelser i lagar, förordningar och föreskrifter.

I informationssystemet Hermes finns bland annat följande registrerat för de anslag, anslagsposter eller delposter som enligt regleringsbrev eller annat regeringsbeslut får disponeras av myndigheten:

    - Anslag som finns uppfört på statens budget eller i ändringsbudget
    - Anslag som får disponeras men som inte finns uppfört på statens budget eller ändringsbudget, s.k. äldre anslag
    - Omfördelningar av anslagssparande (ingående överföringsbelopp) och omdisponeringar av årets tilldelade anslag
    - Indragningar av anslagssparande (ingående överföringsbelopp) och indragningar av årets tilldelade anslag
    - Ingående överföringsbelopp.

Registrering av anslagsbeloppen för tilldelning eller indragning i informationssystemet Hermes är inte en ekonomisk händelse som ska redovisas mot anslaget.

11 § Utbetalning av bidrag från anslag ska göras i nära anslutning till att bidraget ska användas av mottagaren.

ESV:s föreskrifter till 11 §

En myndighet får betala ut bidrag från ett anslag endast om det är förenligt med anslagets ändamål och de villkor som gäller för anslaget enligt 10 §.

Myndigheten ska säkerställa att den årliga belastningen på anslaget och därmed utfallet på statens budget inte är missvisande.

Myndigheten ska upplysa mottagaren om de villkor som gäller för bidraget och bestämma en lämplig utbetalningsplan.

Inomstatliga bidrag

Ett bidrag som betalas ut av en myndighet från ett icke räntebelagt betalningsflöde ska normalt tas in i ett icke räntebelagt betalningsflöde hos den mottagande myndigheten. Om bidraget även finansierar förvaltningsutgifter hos den mottagande myndigheten ska korrigering mellan betalningsflödena normalt göras i efterhand.

Undantag får dock göras i följande fall.

  1. Om det är känt på förhand hur bidraget ska användas får beloppet fördelas mellan betalningsflödena då bidraget erhålls.
  2. Om hela beloppet ska användas i den egna verksamheten eller om endast en ringa del avser transferering får räntekontot användas.

ESV:s allmänna råd till 11 §

Utbetalning av bidrag kan även göras vid andra tidpunkter än vad som följer av denna paragraf om det framgår av lag, förordning eller annat beslut av regeringen.

Myndigheten får avgöra vad som är en lämplig utbetalningsplan med hänsyn till att bidraget ska betalas ut i nära anslutning till att bidraget ska användas av mottagaren. Ett bidrag kan antingen betalas ut som engångsbelopp eller uppdelat på flera tillfällen och antingen betalas i förväg eller i efterskott. Den bidragsgivande myndigheten bör sträva efter att minimera eventuella ränteeffekter för såväl myndigheten själv som mottagaren.

Ett bidrag som betalas ut i förväg för att finansiera fortlöpande verksamhet bör inte betalas ut som ett engångsbelopp. I stället bör bidraget betalas löpande under den tid som verksamheten planeras pågå. En lämplig utbetalningsplan kan i sådana fall vara att betala ut bidrag i början av varje kvartal. Avstämning bör göras med mottagaren för att säkerställa att bidraget har använts enligt plan. Detta bör göras minst en gång per år, inför årets sista utbetalning. Vid väsentliga förseningar eller andra avvikelser bör utbetalningen av nya medel anpassas till genomförandet.

Redovisning mot inkomsttitlar och anslag

12 § Redovisning mot anslag ska ske på följande sätt.

  1. Utgifter för transfereringar ska redovisas det budgetår då betalning sker.
  2. Förvaltningsutgifter ska redovisas det budgetår som kostnaderna hänför sig till. Utgifter för varor och tjänster som en myndighet anskaffar för transferering ska likställas med förvaltningsutgifter.
  3. Övriga utgifter ska redovisas det budgetår som utgifterna hänför sig till. Utgifter för avhjälpande av miljöskador på mark, vattenområde eller grundvatten räknas som övriga utgifter.

Utgifter för anskaffning av tillgångar ska redovisas mot anslag med ett belopp som motsvarar anskaffningsvärdet.

(F. 2017:492)

ESV:s föreskrifter till 12 §

Allmänt

Med utgifter avses i detta sammanhang de transaktioner och händelser som finansieras från anslag på statens budget. Med kapitaltransaktioner avses i de följande sådana utgifter som inte påverkar kostnader eller intäkter när den ekonomiska händelsen inträffar.

Justering av anslagsutfall till följd av byte av redovisningsprincip eller rättelse av fel enligt ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 2 kap. 7 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag ska redovisas mot anslaget det budgetår då justeringen redovisas i bokföringen.

Första stycket
Utgifter för transfereringar (punkt 1)

Med betalning avses inte enbart kontanta medel utan även andra förmögenhetsöverföringar, t.ex. reverser och överföring av tillgångar.

Förvaltningsutgifter (punkt 2)

Med förvaltningsutgifter avses i huvudsak sådana utgifter som i myndighetens resultaträkning redovisas under rubriken Verksamhetens kostnader.

Övriga utgifter (punkt 3)

Med övriga utgifter avses utgifter som inte är transfereringar, förvaltningsutgifter eller utgifter för anskaffning av tillgångar. Det är huvudsakligen fråga om kapitaltransaktioner.

Kapitaltransaktioner, såsom utlåning samt kapitalinsatser i och kapitaltillskott till juridiska personer m.m., ska redovisas mot anslag det budgetår då betalning sker. I fråga om kapitaltransaktioner anses således utgiften uppkomma det år då betalningen sker. I de fall det finns en skyldighet att betala ut medel, men någon betalning inte skett, ska dock redovisning mot anslag göras det budgetår då betalningsskyldigheten föreligger.

Andra stycket
Utgifter för anskaffning av tillgångar

Med utgifter för anskaffning av tillgångar avses

    - anläggningstillgångar som vid anskaffningen ska finansieras med anslag enligt 2 kap. 6 § kapitalförsörjningsförordningen (2011:210), eller
    - tillgångar som enligt anslagsvillkor eller annat regeringsbeslut vid anskaffningen ska finansieras med anslag.

Med anskaffningsvärde avses det värde som en pågående anskaffning eller färdigställd tillgång har tagits upp till i balansräkningen. Om en tillgång uppförs under flera år ska redovisning mot anslag göras med ett belopp motsvarande bruttoökningen av anskaffningsvärdet under året. Framtida utgifter för nedmontering och bortforsling av anläggningstillgångar enligt ESV:s föreskrifter till 5 kap. 3 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag ska dock inte redovisas mot anslag när tillgången anskaffas utan först när utgiften faktiskt uppkommer.

Tillämpning av övergångsbestämmelsen till anslagsförordningen (SFS 2011:223)

Vid uttag av sparade semesterdagar för anställda som har semesterdagar sparade från tiden före den 1 januari 2009 gäller följande. Redovisning mot anslag ska göras enligt övergångsbestämmelsen fram till dess att hela beloppet har avräknats "Fordran avseende semesterlöneskuld som inte har redovisats mot anslag" under balansposten Avräkning med statsverket. Redovisning mot anslag ska göras med ett belopp som motsvarar värdet av under året uttagna semesterdagar.

Vid beräkning av det belopp som ska redovisas mot anslag enligt föregående stycke får förenklade beräkningsmetoder användas, förutsatt att de tillämpas konsekvent.

ESV:s allmänna råd till 12 §

Första stycket
Utgifter för transfereringar av varor och tjänster (punkt 2)

Vid transferering av varor och tjänster köper (anskaffar) myndigheten ofta en vara eller tjänst som därefter överlämnas eller görs tillgänglig för mottagaren. Den typen av utgifter likställs med förvaltningsutgifter.

I andra fall anskaffar mottagaren med stöd av författning eller särskilt beslut en vara eller tjänst. Myndigheten ersätter först i efterhand helt eller delvis en leverantör för den tillhandahållna varan eller tjänsten. Myndighetens uppgift liknar i dessa fall lämnande av kontantbidrag. Den typen av transaktion är inte myndighetens anskaffning av varor och tjänster för transfereringar och utgiften redovisas därför mot anslag det budgetår då betalning sker.

13 § Redovisning mot inkomsttitlar ska ske på följande sätt.

  1. Inkomster av skatter, socialavgifter och allmän pensionsavgift ska redovisas det budgetår då betalning sker.
  2. Inkomster från avgifter och andra liknande ersättningar ska redovisas det budgetår som intäkterna hänför sig till.
  3. Bidrag från Europeiska unionen, överskott från myndigheter, utdelningar och återbetalningar av lån ska redovisas det budgetår då betalning sker.
  4. Övriga inkomster ska redovisas det budgetår som inkomsterna hänför sig till.

Ekonomistyrningsverket får meddela föreskrifter om att inkomster enligt första stycket 1 ska redovisas mot inkomsttitel även vid annan tidpunkt.

(F. 2011:230)

ESV:s föreskrifter till 13 §

Allmänt

Med inkomster avses i detta sammanhang de transaktioner och händelser som redovisas mot inkomsttitel på statens budget. Med kapitaltransaktioner avses i de följande de inkomster som inte påverkar kostnader eller intäkter när den ekonomiska händelsen inträffar.

Justering av utfall på inkomsttitel till följd av byte av redovisningsprincip eller rättelse av fel enligt ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 2 kap. 7 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag ska redovisas mot inkomsttitel det budgetår då justeringen redovisas i bokföringen.

Första stycket
Inkomster från avgifter och andra liknande ersättningar (punkt 2)

Med andra liknande ersättningar avses försäljningsinkomster, kostnadsersättningar och finansiella ersättningar som till sin karaktär liknar avgifter. Kapitaltransaktioner och andra liknande transaktioner ska däremot inte redovisas på intäktsmässig grund, t.ex. inleverans av avkastningspliktigt kapital och pensionspremier. Inte heller räntor som löper på fordringar som rör bidragsmedel (transfereringar) och på skattefordringar ska redovisas intäktsmässigt, utan ska i förekommande fall redovisas kassamässigt mot inkomsttitel enligt samma princip som kapitalbeloppet.

Om en fordran för vilken intäkten redovisats intäktsmässigt mot inkomsttitel skrivs ned för befarade förluster, ska redovisningen mot inkomsttitel reduceras med motsvarande belopp.

Övriga inkomster (punkt 4)

Med övriga inkomster avses sådana inkomster som inte regleras i punkt 1–3, t.ex. försäljningsinkomster vid avyttring av anläggningstillgångar.

Vid avyttring av anläggningstillgångar ska försäljningsinkomster redovisas mot inkomsttitel det budgetår då faktura ställs ut. Om fakturering inte sker ska redovisning mot inkomsttitel göras det budgetår då betalning mottas.

ESV:s allmänna råd till 13 §

Allmänt

Återbetalning av tidigare redovisade inkomster bör redovisas mot statens budget genom en minskning av redovisat belopp på inkomsttitel på motsvarande sätt som den ursprungliga transaktionen eller händelsen.

Första stycket
Inkomster från avgifter och andra liknande ersättningar (punkt 2)

Bestämmelser om redovisning av intäkter finns i förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag.

Bidrag från Europeiska unionen (punkt 3)

Med bidrag från Europeiska unionen avses bidrag för ändamål vars utgifter finansieras genom anslag på statens budget och som redovisas på särskilda inkomsttitlar på statens budget.

Återbetalning av lån (punkt 3)

Med återbetalning av lån likställs återbetalning av ränta som har påförts en lånefordran tidigare år (kapitaliserad ränta).

14 § Redovisning mot anslag och inkomsttitlar ska göras minst en gång i månaden.

ESV:s allmänna råd till 14 §

Löpande redovisning av förvaltningsutgifter

Förvaltningsutgifter bör redovisas mot anslag den månad då bokföringsskyldigheten föreligger enligt bestämmelserna i förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring. Oavsett när bokföringsskyldigheten föreligger bör utgifter för lokal- och markhyra samt avskrivningar redovisas mot anslag den månad till vilken kostnaden hänför sig. Dessutom bör sådana utgifter som har stor påverkan på månadens utfall för ett enskilt anslag redovisas mot anslag den månad till vilken kostnaden hänför sig. Vid den löpande redovisningen behöver inte hänsyn tas till månadens förändring av semesterlöneskulden.

Löpande redovisning av avgifter och andra liknande ersättningar

Avgifter och andra ersättningar bör redovisas mot inkomsttitel den månad då bokföringsskyldigheten föreligger enligt bestämmelserna i förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring. Oavsett när bokföringsskyldigheten föreligger bör sådana inkomster från avgifter och andra liknande ersättningar som har stor påverkan när det gäller att bedöma årets utfall för en enskild inkomsttitel redovisas mot inkomsttiteln den månad till vilken intäkten hänför sig.

Anslag som ska finansiera del av verksamhet

För att ge en i huvudsak riktig bild av anslagsförbrukningen löpande under året bör utgifterna för verksamhet som delvis finansieras med anslag redovisas mot anslag månadsvis med bedömd andel av finansieringen.

Övrigt

Redovisning mot anslag kan göras för varje enskild transaktion eller på grundval av summerade bokföringsrapporter.

15 § Inkomster som en myndighet får disponera och som till en obestämd del ska täcka utgifterna i en viss verksamhet, ska redovisas mot anslag.

Inkomster som förekommer på ett anslag ska redovisas mot anslaget på samma grund som utgifterna enligt 12 §.

ESV:s föreskrifter till 15 §

Första stycket

Med inkomster som till en obestämd del ska täcka utgifter avses inte bidrag eller inkomster enligt 13 och 16 §§.

Inkomster enligt 4 § avgiftsförordningen (1992:191) och ränteinkomster som har uppkommit i anslagsfinansierad verksamhet ska redovisas mot anslag.

Andra stycket

Inkomster under anslag ska redovisas brutto endast i de fall regeringen har föreskrivit det. I annat fall utgör de redovisade inkomsterna mot anslag endast en återföring av tidigare redovisade utgifter.

ESV:s allmänna råd till 15 §

Första stycket

Om inkomsterna ska finansiera en bestämd del av utgifterna får dock inkomsterna hanteras enligt bestämmelserna i 16 §.

16 § Inkomster som en myndighet får disponera och som helt eller till en bestämd del ska täcka utgifterna i en verksamhet, ska inte redovisas mot inkomsttitel eller anslag.

ESV:s allmänna råd till 16 §

En myndighet får redovisa sådana transaktioner och händelser som inte löpande kan hänföras till avgifts- eller bidragsfinansierad verksamhet mot anslag under förutsättning att det inte har stor påverkan på anslagets utfall. En återföring bör i sådana fall göras så snart detta kan ske, dock senast i samband med att årsredovisningen upprättas.

Beställningsbemyndiganden

17 § För det ändamål och intill det belopp som regeringen beslutat för budgetåret, får en myndighet beställa varor eller tjänster samt besluta om bidrag, ersättning, lån eller liknande, som medför utgifter under följande budgetår.

En myndighet får dock utan bemyndigande ingå sådana åtaganden som avses i första stycket om de totala utestående åtagandena vid årets slut högst uppgår till tio procent av den anslagspost eller delpost som åtagandet avser. Om det totala tilldelade beloppet överstiger 100 miljoner kronor, gäller dessutom att en myndighets totala åtaganden inte får överstiga det belopp som man får genom att multiplicera 10 miljoner kronor med summan av de poster som myndigheten disponerar av anslaget, dividerat med det totala tilldelade beloppet.

En myndighet får vidare utan bemyndigande träffa avtal om anställning av personal, hyra av utrustning, leverans av tjänster och förbrukningsmateriel och liknande som medför utgifter under längre tid än tilldelat anslag avser, om detta är nödvändigt för att myndighetens löpande verksamhet ska fungera tillfredsställande.

ESV:s föreskrifter till 17 §

Första stycket

Bemyndigandet anger det högsta belopp som myndighetens samtliga åtaganden för ett visst ändamål får uppgå till i slutet av budgetåret.

Med åtagande avses i detta sammanhang ett avtal eller en utfästelse som är bindande och som leder till framtida utgifter vilka ska finansieras med anslag. En utfästelse om ett bidrag är bindande om en handling blivit överlämnad till mottagaren eller om andra omständigheter visar att utfästelsen är avsedd att vara känd.

Utestående åtaganden vid årets slut är:

  •    Ingående åtaganden som har gjorts tidigare budgetår
  •    + Nya åtaganden som görs under året och som medför utgifter under ett följande budgetår
  •    - Infrianden av gjorda åtaganden från tidigare år.

Infriandet sker då utgiften som åtagandet ger upphov till redovisas mot anslaget.

Bemyndigandet avser ett budgetår. I förekommande fall måste därför ett nytt bemyndigande finnas inför varje år. Om myndigheten inte har för avsikt att göra nya åtaganden behöver dock inte ett nytt bemyndigande tilldelas.

Ett bemyndigande att göra åtaganden kan vid behov lämnas vidare till en annan myndighet. Den myndighet som har tilldelats ett bemyndigande av regeringen ska säkerställa att samtliga utestående åtaganden som ska infrias genom utnyttjande av framtida anslag kan rymmas inom bemyndigandet.

Andra stycket

En myndighet kan göra åtaganden som innefattas i första stycket upp till 10 procent av tilldelat anslag utan ett bemyndigande (undantagsregel), förutsatt att inte riksdagen har beslutat om ett bemyndigande för anslaget. Dock gäller begränsningen att de totala åtagandena på samtliga anslagsposter och delposter under ett anslag på statens budget får uppgå till högst 10 miljoner kronor (begränsningsregel).

Med tilldelat anslag avses:

  •    + Årets tilldelning enligt regleringsbrev eller annat regeringsbeslut
  •    +/- Omdisponeringar av anslagsbelopp
  •    - Indragningar hänförbara till tilldelat anslag.

Om flera myndigheter tilldelas var sitt belopp av ett anslag ska myndighetens andel enligt begränsningsregeln beräknas med utgångspunkt i anvisat anslag på statens budget. Förändringar av tilldelade medel, omdisponeringar eller indragningar under året påverkar dock inte myndighetens andel enligt begränsningsregeln.

Om en myndighet har tilldelats ett bemyndigande ska dock samtliga åtaganden för det avsedda ändamålet redovisas mot bemyndigandet, varför undantagsregeln inte kan tillämpas.

Tredje stycket

De åtaganden som en myndighet kan göra med stöd av det generella bemyndigandet i tredje stycket avser framtida förvaltningsutgifter med undantag för sådana utgifter för att förse myndigheter med lokaler, mark och anläggningar som regleras i förordningen (1993:528) om statliga myndigheters lokalförsörjning.

En myndighet får inte göra åtaganden som förutsätter ökad tilldelning av anslag.

ESV:s allmänna råd till 17 §

Första stycket

Ett tilldelat bemyndigande är kopplat till ett specifikt anslag eller en specifik anslagspost som de framtida utgifterna ska redovisas mot.

Med ett bemyndigande menas befogenhet för en myndighet att göra åtaganden som medför utgifter under följande budgetår och som ska täckas med anslag. Ett sådant bemyndigande behövs dock inte för åtaganden enligt 17 § andra och tredje stycket.

Regeringens beslut att tilldela ett bemyndigande för ett visst ändamål anges i myndighetens regleringsbrev. I regleringsbrevet anges även en plan över när de åtaganden myndigheten gör med stöd av bemyndigandet beräknas komma att infrias och ett slutår för infriandena.

En myndighet bör omvärdera åtaganden som kvarstår från tidigare år om ny information finns som väsentligt påverkar de framtida utgifter som ska finansieras från anslag. Ett åtagande i utländsk valuta bör värderas till balansdagens kurs.

Ett bemyndigande innebär inte något undantag från de regler som gäller för disposition av och redovisning mot anslag eller för bestämmelser om upphandling etc. Även för myndigheter som bedriver verksamheten med stöd av författning eller särskilt beslut av riksdag eller regering, såsom investeringsplaner, behöver rätten att göra ekonomiska åtaganden som medför framtida utgifter för staten konkretiseras och beloppsbestämmas i form av ett bemyndigande.

Bestämmelser om hur ett bemyndigande ska beräknas och redovisas i budgetunderlaget finns i 9 kap. 3 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag.

Andra stycket

En myndighet bör kontrollera om det finns ett tilldelat bemyndigande mot anslaget innan den gör ekonomiska åtaganden med stöd av undantagsregeln.

Begränsningsregeln behöver tillämpas endast om det totala anslagsbeloppet överstiger 100 miljoner kronor. Om myndigheten disponerar flera anslagsposter eller delposter på ett anslag kan myndigheten fritt fördela sin andel av begränsningsregeln mellan posterna. Det totala åtagandet får dock aldrig överstiga 10 procent av tilldelat anslag.

Tredje stycket

Vad som avses med förvaltningsutgifter framgår av 12 §.

Åtaganden för inköp av anläggningstillgångar i verksamheten och köp av varor och tjänster i anslutning till myndighetens lokaler innefattas i det generella bemyndigandet.

För att göra åtaganden att betala ut bidrag som ska täckas av bidrag som ännu inte har erhållits från annan myndighet bör ett beställningsbemyndigande enligt första stycket ha lämnats vidare till den bidragsmottagande myndigheten.

Regler om åtaganden avseende leasing finns i kapitalförsörjningsförordningen (2011:210).

18 § Samtliga åtaganden enligt 17 § första stycket som medför utgifter under följande budgetår ska redovisas mot bemyndiganderam.

ESV:s föreskrifter till 18 §

De uppgifter som myndigheten lämnar om hur ett bemyndigande utnyttjats, ska vara verifierbara. Under året ska löpande noteringar föras om de åtaganden och infrianden myndigheten gör med stöd av ett beställningsbemyndigande.

Den myndighet som tilldelats ett beställningsbemyndigande ska även redovisa åtaganden som andra myndigheter har gjort och som ska infrias genom utnyttjande av medel från det aktuella anslaget.

ESV:s allmänna råd till 18 §

Ett bemyndigande ska redovisas enligt uppställningsformen för redovisning av beställningsbemyndigande i årsredovisningen i bilaga 3:2 till förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag.

Ett åtagande som gjorts är normalt inte en ekonomisk händelse som enligt 5 § förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring ska bokföras. Det bör dock kunna verifieras med en handling, exempelvis ett expedierat beslut om bidrag, ett undertecknat kontrakt eller liknande. I huvudsak bör samma krav ställas på detta underlag som på en verifikation till en ekonomisk händelse enligt 14 § förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring. Beroende på verksamhetens art bör noteringar göras på ett sätt som säkerställer god intern kontroll.

Om en myndighet gör åtaganden på uppdrag eller enligt medgivande av den myndighet som tilldelats bemyndigandet, bör sådana uppgifter lämnas myndigheterna emellan att det kan säkerställas att de totala utestående åtagandena ligger inom ramen för bemyndigandet och att de kan redovisas av den myndighet som tilldelats bemyndigandet.

Verkställighetsföreskrifter

19 § Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

ESV:s föreskrifter till 19 §

Ekonomistyrningsverket kan i enskilda fall pröva och meddela undantag från föreskrifterna till denna förordning.

Övergångsbestämmelser
2011:223

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 2011, då anslagsförordningen (1996:1189) ska upphöra att gälla.
  2. För en myndighets ackumulerade semesterlöneskuld per den 31 december 2008 gäller 16 § den upphävda förordningen i sin lydelse enligt SFS 1996:1189.

Kontakt

Senast uppdaterad: